saker ordnar upp sig. och jag börjar nu skolan på måndag som planerat. dock har jag fortfarande inte fått några csn-pengar och lever därför på thé och biblioteksböcker, och känner att vilken faslig tur att jag bor hemma och kan småäta lite av min fars mat.
utöver det var jag och bowlade igår med jobbet. fick på mig de små rödblåa skorna och hittade mig ett rosa klot. fast inte gick det särskilt mycket bättre för det. men det var kul. och jag lyckades med bravaden att kasta klotet bakåt och jag vet inte hur det gick till.. 

idag ska jag städa lite. kanske ta en tur med kameran. det är sol, som höst och vår på samma gång.

det är saker som strular runt omkring mig, så jag vill bara lägga mig under täcket och sluta andas en stund. men det gör jag inte. det här kommer gå förbi med lösningar, det är inga problem, men vägen till lösningarna känns oändlig just nu. fördriver tiden med katter, pojkvän, böcker och thé istället. och spel hos karln, för han lär mig spela dataspel i vilka man skjuter konstiga monster. jag älskar det.

har pussat på min fina karl ända sedan i lördags. men idag fick vi ta farväl igen, för en vecka. imorgon börjar jag nämligen jobba igen. ibland har man tur. och jag hade turen att bli erbjuden min gamla timanställning igen. så resten av veckan ska jag jobba. och min karl ska hem över jul. och på något sätt känns det jobbigare nu, fast vi överlevde island så känns det som att vi ska dö nu på bara en vecka. är det inte tokigt?

har spenderat ett par timmar av den här dagen med att packa. det är tokigt hur svårt det är och hur hopplöst det känns ibland. resultatet har blivit en väska med övervikt (föga oanat), ett paket med skolmaterial som O får skicka så fort mitt konto tycker det är okej, samt en kakburk och mina sängkläder som får befinna sig här hos O tills jag behagar få de hemskickade eller han åker hem till sverigelandet och hälsar på. 
känns jobbigt att bli så utspridd, men jag får väl bara acceptera läget helt enkelt. nu har jag bara de svåra uppgifterna att försöka få i så mycket som helst i resväskan som redan är för tung, herregud. ett sånt kaos. vi hörs kanske imorgon, om livet och flyget och om kattpäls som kommer vara det bästa som hänt mig någonsin.

när man sitter på msn, och ska göra en chockad min gånger tusen, och sen säger kommentaren nedan. då vet man att man antingen är dödstrött, har druckit för mycket cola eller helt enkelt inte borde få vara ägare av ett msnkonto. 

jag tror på alla tre, i kombination.