(för att den här låten betyder så galet mycket idag)

the last time i saw you, you were on stage.
your hair was wild, your eyes were bright and you were in a rage.
you were swinging your guitar around
cause they wanted to hear that sound
that you didn't want to play.

but i don't blame you, i don't blame you.
(i don't blame you.)

been around the world, in many situations.
been inside many heads, in different positions.
but you never wanted them that way,
what a cruel price you thought
that you had to pay them back for all that shit on stage
but it never made sense to them anyway
could you imagine when they turned their backs
they were only scratching their heads,
cause you simply deserved the best.

and i don't blame you.
(i dont blame you.)
i don't blame you.

they said you were the best, but then, they were only kids.
then you would recall the deadly houses you grew up in.

just because they knew your name,
doesn't mean they know from where you came.
what a sad trick you thought that you had to play.

but i don't blame you, they never owned it.
(they never owned it.)
and you never owed it to them, anyway.

I don´t blame you

Idag är det confession night. Idag har candy inte skurit sig i armarna på snart sex månader, dock fick jag ett bakslag i mars och fick två mindre "psykoser" och skar mig en annan kroppsdel (vi utesluter den informationen i större grad) och ja, i vilket fall som helst så läker mina armar, och jag är lyckligast i hela världen över att mina ärr som varit klarröda och lyst och jag har hatat dem, de blir ljusare och ljusare och ett av dem kan man knappt se längre.
jag har tänkt så galet mycket på mina armar idag, jag har aldrig tänkt på dem så mycket någon annan dag i hela mitt liv. om ett år kan jag kanske till och med gå i kortärmat hemma utan att skämmas så jag dör. och ja, jag finner mina ärr mycket pinsamma eftersom jag skäms för min sjukdom och har galet svårt att acceptera den, det var därför jag på eget bevåg valde att sluta fred med allt som hade psykvård och psykologer att göra, och därför har jag inte mer information än att de utredde borderline eftersom jag har borderline, men inte på papper, jag avslutade precis innan det. och att de hade planer på att utreda schizofreni, dock finner jag det helt otroligt eftersom jag nu inte längre finner mig i situationer då jag inte minns vad jag gjort om man inte har mina matsammanhang att göra då jag gör saker i köket- när jag ska fixa mat till mig själv- som jag inte har någon koll alls på.

Nu vet ni sånthär som jag skäms över och inte vill dela med av till hela världen.

Men ialla fall, jag är Candy ("kalla mig C") och jag är psykiskt sjuk och jag är psycho och jag är känd på internet och många beundrar mig för mina dikter (mina ord), oftast mina foton, och det faktum att jag tydligen är galet söt. jag kan inte äta mig mätt på alla kommentarer om hur söt jag är, eller hur fint mitt hår är eller hur bra jag är på att ta kort. jag måste säga att det är det som fått mig att orka försöka klara mig utan självdestruktiva handlingar, för jag har chans att bli något och jag ska inte förstöra mig själv med min sjukdom. så jag vill tacka alla som säger att jag är söt, eller beundrar mina foton.

nu över till dagen, dagen har varit varm. helt galet varm och jag har velat slita av mig kläderna x antal gånger, jag har knarkat cola och längtat efter smokes hela dagen. jag längtar till onsdag då jag planerar att bli drunk igen och jag ska partaja med jixi och min älskade flickvän som är sötare än solen själv.
dock känner jag mig tung i hjärtat över ett mejl jag fick av T på helgon (frida fjäril, jag beordrar dig att kontakta mig fortast möjligt angående det här), T skrev massa grejs som jag inte pallar ta upp här. I vilket fall skriver han att han saknar mig och att han tänker på mig nästan varje dag. jag som hanterat allt sånthär med hjälp av självdestruktiva handlingar sen jag var tio, vet inte hur jag ska handskas med situationen. dock gör jag mitt bästa för att skingra tankarna från rakblad, hammare, tabletter och allt sånt. för jag kämpar för ett friskare liv och ett par bleka armar utan röda streck som lyser som neon i mörker. jag vet inte vad jag ska säga om T, jag saknar honom. han är trots allt mannen i mitt liv och vad i helvete hände egentligen?!

gonatt.