tjugonio: fyra: tretton
2nd hand
Exeggutor.se"size zero makes me sick"
detta är en kamp mot mig själv. för jag blir benigare -mot min vilja. dock är jag inte alls ohälsosamt smal och inte alls på väg i den riktningen men att just se sig själv omedvetet tyna bort.. ja, jag blir rädd för min mage som försvunnit och mina ännu smalare armar.. samt alla dessa andra ben som nu syns tydligare och tydligare. det mest tragiska av allt är att jag försöker täcka över dessa benigheter. numera vet jag inte längre vad jag har för storlek. jag köper XL för att jag inte orkar engagera mig och för att då syns det inte att jag egentligen inte har något att dölja.
jag har försökt äta mindre hälsosamt för att stoppa denna brutala viktnedgång som sker och har skett i ett par månader. men att inte äta nyttigt hjälper inte.
istället har jag nu bestämt mig för att kanske börja lära känna min nya beniga kropp. inse att de mindre storlekarna i linnen sitter som linnen ska och att dessa ben som syns tydligare kanske är något charmiga.
detta är min höstkamp; att inte gå ner i vikt. men frågan återstår; hur gör jag med alla mina underbara gamla kläder?
& berätta, vad är eran höstkamp!
jennifer,
det är aldrig kul när ens kropp förändras emot ens vilja. så länge du inte kommer ner till en farligt låg vikt, är undernärd & lider av näringsbrist så kanske det är bäst att göra som du säger; välkomna förändringen & lär känna den.
jag tror faktiskt inte onyttig mat är svaret för en förändring. ät det du gillar, men ät mer av det. ät så att du får i dig allt din kropp behöver- det är ju trots allt viktigast.
& jag tror du är fin hur du än ser ut.
min höstkamp... jaa, det är väl mitt uttjatade jävla långdistansförhållande. för när vintern kommer är ju förhoppningsvis min grabb hemma igen. annars min eviga förkylning. det är ett rejält elände
2008-10-07 | 
00:03:19
Min höstkamp är lik din på något vis, men trots allt så olik den; att inte falla tillbaka till anorexin. För denna höst slår allting mig hundra gånger hårdare än förr och allting jag vet är att jag snart trillar tillbaka utan att kunna hjälpa det.
Samt att ta tag i mig själv, göra saker jag vill göra och helt enkelt leva.
2008-10-07 | 01:12:44
hoppas att du snart blir bättre igen. det är ju aldrig kul att någonting händer utan att man vet varför. har det hänt innan?
min höstkamp är att inte falla tillbaka i mörkret och må bättre.
(jag har gjort en filmblogg. men är det okej för dig om jag recenserar böcker där ibland också, eller skulle du tycka det vore att jag plagierade ditt liksom?)
2008-10-07 | 09:17:58
Tråkigt nog att vakna varje dag. Att resa mig ur sängen, dricka mitt kaffe och ta de tre tågen till skolan. För att sitta i lokaler jag inte vill vara i och göra saker jag måste men inte vill göra. Och att sluta sätta för höga krav på mig själv så att jag hamnar i tårar och dagar som aldrig vill ta slut.
Lite vardagskamp. Inga större saker egentligen.
2008-10-07 | 12:02:46