min nya kost bestående av apelsiner är tydligen hejdundrande farlig. när jag skar min första apelsin för dagen, runt halv fem, lyckades jag slinta och körde knivspetsen rakt i ovansidan(!?) av handen. min första tanke var min klassiska svordom; fitta. andra tanken var; helvete!. tredje däremot var mer sund så då skrek jag på min mamma och i samma stund såg jag hur djupt det var och fjärde tanken blev då; jag måste sy!

men som tur är var ju min mamma hemma. utbildad undersköterska och allt. plus att hon hade suturtejp i medicinskåpet. så med lite papper för att stoppa blodet och suturtejp fick min mamma ihop det äckliga såret och satte sedan om såret lite lätt.
så nu mår jag bra. trots tillfälliga kramper i handen. notera nu att såret var precis vid tummen, i gropen som blir om man har tummen jäms med handen. så jag får säga nej till saker som att spela fiol, spela tv-spel och mina apelsiner måste käkas med plasthandske över vänsterhanden.

när jag spelar och övar på min lilla fela, så brukar notstället få stå under lampan, precis intill min fåtölj. och alltid när jag spelar kommer manson fram och sätter sig på ryggstödet till fåtöljen och kikar fram vid noterna.
jag vet inte varför han gör det. men jag tror han ogillar ljudet. i vilket fall; så är det hemskt sött.

jag har äntligen döpt min fotobok. den har ett namn. det känns tryggt, och som ett framsteg. jag har också bestämt att den ska ha strax över 40 sidor, och att storleken ska vara 18x18cm.

nu är det en dokumentär på tv om stigmatisering. alltså om de fenomen där personer får sår, liksom de jesus sägs ha fått på korset. över trehundra fall har rapporterats sedan 1200-talet. intressant som tusan.
borde ha det här som uppsatsämne någon gång.

januari: jag hade fjärilar i magen, för kärleken var så ny


februari: jag reste till staden S och hälsade på bästa vännerna och såg the cure

mars: min mamma kapade mitt hår. jag grät. gjorde det bästa av saken, så det blev rött.


någon månad senare var det kopparrött, lagom långt. och jag var nypiercad.
hade skaffat linser. och älskade mina solglasögon.
kameran var också den ny.


juni-juli: jag sommarjobbade kvällsskift, och var vaken hela nätterna och såg på tv-serier.


augusti: en kattbebis anlände. som fick namnet Sigur, eftersom Sigur Rós var min största passion efter way out west.


oktober: A. började bli läskigt smal
och vi låg hela dagarna i min säng och såg på filmer och drack thé.


jag åt för mycket morötter, för håret blev orange.


november: jag levde på fruktsallad och handskrivna brev

december: jag dog lite, och är fortfarande borttappad.

jomenvisst! det är influensan som överrumplat mig. igår var jag bra -bara för att vara sämre idag! dagen har därför ägnats åt att läsa ut min bok, komma på en ny design till skolarbetshemsidan i flash (och faktiskt på påbörjat den till den grad att den är 90% klar) och nu hela kvällen har jag suttit och klickat in bilder i poladroid. en riktigt finurlig och fantastisk grej. se här; (flera av bilderna har ni förövrigt inte fått se förut)